Egentligen vet jag inte varför jag gör det här, om det kommer hjälpa eller om det bara kommer trasa sönder mig ännu mer. Men jag gör ett försök och jag vet inte alls vad det kommer bli utav detta. För ju mer jag försöker minnas, desto mindre kommer jag ihåg. Men sen plötsligt finns allt där igen. Så allting kommer ske i fel ordning, de kommer inlägg om mitt mående när jag får mina dippar, de kommer om specifika händelser, djupgående, om alla stora bråk, jag ska försöka få ner så mycket jag kan minnas, av det hon förstört för mig. 

Jag vet inte ens hur jag ska börja dethär. jag vet inte vad jag ska skriva, jag vet inte hur jag ska formulera mig, hur får man ens ut så mycket agg, sorg och besvikelser från sina tankar ner på tangenterna?

Men för de få som läser, som inte redan känner mig, lite kortfattad bakgrundshistoria om vem jag är, så är jag en tjej på 28 år, utbildad undersköterska sedan 10 år tillbaka, arbetar nu natt på ett äldreboende. 

Jag är gift, jag bor med min man, 2 hundar och 2 katter. När allt var oförstört och "bra" när jag var yngre då växte jag upp med mamma, pappa och en storasyster som är 5 år äldre än mig. Alltid haft hundar. Fick när jag var 14 år en lillebror. Det var strax därefter det började gå utför. inte pågrund av honom, utan mer årsmässigt.

Jag flyttade hemifrån så fort jag hade fyllt 18 år. 

och relationen med min mor blev knappast bättre därefter. tvärtom.