Efter föregående inlägg blev jag totalt dränerad på energi. oberäkneliga tårar och orkeslös.

Hade även tidigare under dagen haft lite kontakt med pappa som också tär på mig, vilket jag ska förklara sen varför situationen är så. 

6 juni 2019

Vi skulle som sagt gifta oss 2019, vilket vi också gjorde. mot familjens odds.

När vi först berättade att vi skulle gifta oss, blev min familj väldigt glad och tog det väldigt bra. 

Men ju längre in i planerna vi kom så skulle hon lägga sin näsa i blöt mer och mer, vilket jag inte tyckte om eftersom det var vårat bröllop, och vi hade en bild i huvet om hur VI ville ha det. Så min man valde att han ville ha snyggare låga sneakers, och att min lillebror som var bestman skulle ha likadana, då var det fel, han MÅSTE ju ha finskor. 

min systerdotter som var brudtärna, "måste" ju gå in o kasta rosblad, men nej nej nej nej , vi vill inte ha de så!!

"ska du inte ha vita skor?" o sådär fortsatte det genom hela planeringen. inge specielt stort men otroligt påtagligt när det  gnager hela tiden, med en rätt tung ryggsäck från senaste åren också. Kan tillägga att fram till jag var ca 10-12 år var min bardom ändå bra vill jag faktiskt säga, det var sen det eskalerade.

Åter till svensexan. Ca 4-5 månader innan svensexan blev av försökte min och min mans bästavän försöka styra ihop en rolig svensexa, med tanke på att min man INTE ville ha något speciellt egentligen.

Han skapade en chattgrupp på facebook där han bjöd in min pappa, min mans pappa, syrrans sambo som vi namnger R och några vänner till min man. han kom med förslag hela tiden( vår vän N) som skapade gruppen, men ingen kom med någon respons. han kunde på sin höjd få en tummen upp som svar om ens det. Vilket han snart tröttnade på såklart, och tog hjälp av mig då han stod där fantasilös och ville ge min man en oförglömligt rolig kväll. 

Så jag, N och hans mamma planerade det mesta tillsammans och bollade idéer.

PLANEN var, att de skulle kidnappa han, åka in till stan, spela shuffleboard och dricka för att invänta tiden då de skulle spela paintball och sedan avslut med grillning hemma hos oss och en jävla fylla såklart. 

Så jag handlade allt, förberedde när dom spelade paintball. och när de sedan kom hem så skulle jag åka med min hund till N's lägenhet.

Sagt och gjort så kom dom hem, och R började direkt med att dom endast skulle käka o sen dra till stan igen till krogen, vilket varken jag, min man eller N tyckte kändes kul, dels för min man hatar krogen. och jag hade fixat så enormt mycket inför kvällen hemma så det kändes lite otacksamt. 

Jag satt i N's lägenhet och tittade på tv, smsade lite med N och frågade om dom hade kul och han skrev att dom hade de och lovade att de minsann inte skulle bli nån krog alls. vi höll kontakten lite då och då och min man skrev även några gånger att han vägra åka till stan för de ville han verkligen inte. 

Nån timme senare blir de tyst, väldigt tyst på sms, får inget svar från någon. men tänker inte mer på det. klockan närmar sig 12-1 tiden och jag blir lite orolig när ingen skrivit på flera timmar, så jag skriver till min pappa som säger att dom har dragit till stan och pappa har precis kommit hem.

jag frågade vart, då min mans telefon tydligen låg hemma så jag skulle inte kunna veta när jag skulle hämta han. 

Ville också  veta var dom var för då kunde jag åkte hem med min ylande bonnhund som inte gillar lägenheter!

Efter nån många sms, samtal, tårar och panikattacker över att nått kan ha hänt så svarar R.

på frågan vart de är svarar han hånfullt " skit i det du!"

jag: men snälla, säg var ni är, hur ska jag annars kunna hämta han sen.

R: skit i det du *klick*

jag ringer upp och vi börjar givetvis bråka, jag blir skogstokig. och han med, vi skriker fula ord och han skriker dels att jag kan dra åt helvete, vilket jag såklart svarar tillbaka på. 

TILLSLUT får jag ur han att dom är på Hits.

jag säger ingenting, jag kastar in mig och hunden i bilen och kör FORT in till stan, med sprutande tårar, och en adhd som kokar över.

på vägen in ringer min syster mig som är svinförbannad på mig, och skriker de ena och de andra om hur illa jag beter mig. och jag svarar givetvis med fula ord. (det står jag för )

När jag kommer in till hits. parkerar jag utanför dörren och frågar vakten efter en kille med rosa peruk. 

Dom leder ut han till mig, ja ni läser rätt, för han kunde inte gå själv. så full var han efter att ha druckit tequila sedan 10:00. Han känner inte igen mig, han vet inte vem jag är. och frågar de flera gånger.

Jag tänker de får bära eller brista, han ska hem och de är NU.

trycker in han i bilen och kör, som att jag stulit bilen. På vägen hem (2 mil) har jag en ständigt ringande telefon, inte av R. utan av min syster. men jag svarar inte. 

Jag åker hem, släpar in min man, klipper ur han ur kläderna. ner för trappen och in i sovrummet. han däckar direkt. 

Dagen efter tackar han mig innerligt att jag hämtat han och säger att de där fan inte va kul, dels för att han inte minns ett skit och sen för att hur R betedde sig mot mig. ( R hade ringt dit sin kompis som enbart hämtade upp dom utan deras vetskap och var tvugna att åka med till stan ) 

*MIN SYSTER ÄR E*

Syrran fortsätter ringa dagen efter men jag svarar inte. 

DÅ ringer mamma. Jag svarar och hon börjar med:

hej, vad hände igår då? vill du berätta din story?

jag: ja det kan jag väl, såhär var det, jag...

mamma; LÄGG AV NU  JAG HAR HÖRT AV E OCH R EXAKT VAD DU STÄLLT TILL MED. ÄR DU HELT DUM I HUVET ELLER? DU VET HUR MYCKET DOM HAR GJORT INFÖR DITT BRÖLLOP?  

(nej eftersom jag gjort allt själv)

hon är på högtalare och hon skriker till min man: Du är helt jävla kuvad, hur fan i helvete kan du gifta dig med henne? du gör bort dig, det kommer bli ditt livs misstag om du gifter dig med henne, fattar du inte de? 

du fattar väl att ni inte kan gifta er, lämna henne!!! hur kommer de kännas för dig när brudens föräldrar inte sitter där i kyrkbänken????

jag: vad får er ens tro att ni är bjudna längre?

vi bråkade mer och sen slängde vi på luren.

syster ringer och skäller ut mig efter noter, berättar hur dum i huvet och otacksam jag är, hur hon vägrar vara toastmadame på mitt bröllop och att R vägrar vara toastmaster efter all skit jag skrek åt honom. när han alltid är så snäll mig dig!!

jag: jag vill inte ens ha er på bröllopet, på riktigt. 

exakt hela samtalet minns jag inte, men jag minns att ja la på.

någon vecka innan bröllopet gjorde de klart för mig att jag inte kommer få någon möhippa för jag inte förtjänade det efter hur jag hade betett mig. (visst straffa mig, men de e inte så att man kan göra om de sen, så den riktiga möhippan blev jag utan )

men eftersom min systerdotter skulle vara tärna behövde vi öva i kyrkan en vecka innan bröllopet. 

usch va jobbigt de är att gå igenom alla dessa detaljer i skallen igen. När vi kommer till kyrkan har mamma och E såklart åkt dit tillsammans. dom sätter sig längst bak i kyrkan, hälsar inte, pratar inte me oss, och går sen när vi övat klart. Dagen innan bröllopet skickar mamma ett sms : skicka sms på hur du dekorerat lokalen!

jag: nej, ska du komma imorgon så ser du det då. 

( vi hade planerat att på morgonen fixa oss tillsammans hemma hos mamma , långt tillbaka, men så blev de inte, dom hade champagnefrukost, sminkade och lockade håret tillsammans, fast det var jag som skulle få vara i fokus.)

Men jag hade lyckats få dom att köra min systerdotter hem till mig på morgonen, så jag, min kompis och min systerdotter åt nybakat bröd, jordgubbar o massa gott till frukost, sminkade oss tillsammans och sen kom min frisör och fixade mitt hår. min bästavän N som nämndes tidigare kom och hjälpte mig med klänningen och skorna. 

den enda jag litade på.

Väl efter bröllopet trodde dom att de va som ingenting, de skulle kramas och skrytas om hur fin och bra dotter hon har, och hur fina vi var tillsammans och hon va så stolt mamma. men jag såg bara sakerna bakom fasaden

*inte koka över L, ta de en annan dag, njut, du har gift dig, andas*

väl uppe i lokalen satte dom sig på arslet och vägrade duka fram maten som dom hade lovat att göra och därför hade jag ej anlitat någon för det. det fick N göra. han dukade fram allt och serverade brudskålen utomhus när vi kom.

mamma höll tal, hon sjöng o uppträdde för min man. hon fick hela festen att se ut som vi var hur tajta som helst, hon fick alla tro att hon älskade oss och var stolta över oss, hon hängde på dansgolvet hela kvällen, hon skulle synas o höras hela tiden, det blev hennes fest.

vi hade gratis alkohol till maten men bar på kvällen där vin och öl o drinkar kostade 10kr styck, som hon tog på krita och aldrig betalade. Hon hade hyrt in ett mindre liveband som uppträdde, det blev vår bröllopspresent..

trots att jag hade berättat att jag hade gjort en spotify lista med låtar vi ville ha där, över 500 handplockade låtar.

det pratade hon om hela kvällen hur duktig hon var som hade fixat det, hur dyrt det var ( de sa hon även i talet) och att de va hennes förtjänst att det blev en sån bra fest.

2 dagar efter bröllopet kom hon hem till oss och pratade, om hur bra hon hade lyckats göra festen för bandet kom dit, hur bra hon hade ordnat. men vi fick aldrig något tack, inget tack för ett fint bröllop, för en fin fest, eller för ALL mat hon fick med sig hem efter bröllopet. ingenting, de va hon som skulle tackas. 

det blev hennes fest.. en av mina närmsta vänner såg igenom det då hon vet om allting, hon sa det efteråt att de märktes att din mamma försökte ta över festen och fejkade hur bra de var mellan er. ja så var det. de va fejk.

efter det korta besöket så pratade vi inte på flera flera flera veckor. för då hade hon ju haft sin fest, då hade hon fått deltagit, för utåtsätt, hur osams vi är hade vart, så får inte omgivningen veta om det. sen var vi på ruta ett igen, ingen kontakt.

för vi har aldrig varit på riktigt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är så himla längesen jag skrev nu. Jag har varken orkar eller velat skriva faktiskt. Sen jag skrev sist har det hänt väldigt mycket med mig, men inte så mycket i relationen till min familj annat än att vi kommit ännu längre ifrån varandra. Jag ...

Min mamma har alltid haft ett behov av att jag ska göra allting för henne, eller att jag ska ge henne allt.  Gratis naglar, gratis fotvård, gratis möbler, hämta saker åt henne. mamma:köp den där åt mig i födelsedagspresent" jag: du fyller år om...

Jag har haft sånt enormt stöd från vänner genom denna resa.  från tonåren till idag.  min vän N, har alltid hållt min rygg när bråken uppstått. det finns ingen människa i hela världen han hatar så mycket som han hatar min mor. som han skällt ut h...

Här tänkte jag lägga in från lite olika händelser, men eftersom det är så korta snuttar av dom, så gör jag inte ett inlägg per grej, för det känns onödigt.   En sak jag lär tillägga från pappas sjukhus vistelse var när hon sa: jag orkar inte prat...

Under tiden pappa låg på sjukhuset (1 vecka) fick han och jag jättebra och fin relation igen. jag ringde honom morgon och kväll i 7 dagar, ibland 3 gånger om dagen, och övrig tid skrev vi. det kändes så bra. det kändes som att vi verkligen hittat d...