Händelsen jag ska skriva om nu är (en av de) senaste händelserna. Som jag därför minns ganska starkt. 

Som rubriken lyder, så var det farsdag, 10 november 2019.

Vi ( jag och min man ) var bjudna till mina föräldrar på middag, så vi åkte dit vid 15 tiden. 

dit skulle också  min syster, hennes sambo och deras dotter komma, men innan dess, hann jag åka därifrån igen. 

Allt var helt okej till en början, jag satt vid köksbordet med min man och mamma, pappa stod vid spisen och lagade mat, då han ville bjuda hela familjen eftersom det var farsdag. 

Just vid den tiden hade jag tröttnat enormt på mitt jobb, och gjorde exakt vad som helst för att slippa arbeta inom vården. Så jag och en kompis hade (pratat) lite om och spånat i lite idéer kring att starta eget, då det var något som vi båda verkligen ville. vi hade hittat en lokal, tanken var ett fik. då jag älskar att laga mat och baka. det är min terapi. Men som sagt inget var bestämt utan vi bara spånade lite i det.

Men eftersom det för mig känns som en stor grej, nått man kanske vill prata med fler om, familjen. 

diskutera, eller glädjande berätta om idéer och få stöttning, så dum som jag är fick jag för mig att berätta det för mina föräldrar. Jag hade min mans fulla stöd i detta med att starta eget. 

Så jag la fram det lite snyggt sådär att vi funderar på starta eget osv o berättade allt. 

möts då utan förvåning till en mor som tappar hakan och tittar nedvärderande på mig och säger: men är du dum? hur fan ska du eller NI två klara av det?? varken du eller hon har ju någon som helst kompitens. du är verkligen inte kapabel att driva eget företag, du kan ju ingenting om sånt där?

jag: hur vet du det? och hur kan man bli bra om man aldrig får testa och lära sig?

och där satte bråket igång, hur värdelös jag var, hur värdelös min man är som ens kan stötta detta eller tro på mig i denna situation. att jag måste fatta att jag gör bort mig, ska jag skämma ut mig för hela byn???? osv osv osv  Pappa stod såklart tyst vid spisen som alltid, tills hon säger att han ska säga något, och då är de såklart: L, lugna ner dig nu!!! du blir så arg hela tiden!!!

och till slut brinner alltid min stubin av och jag springer därifrån gråtandes, in i bilen, med tårar som forsar, ångest som spränger mig inifrån, hjärtat bultar så det gör ont och gråten som får mig att hulka fram ett " kör mig hem" till min man. 

så börjar det igen. ännu ett bråk. Detta var ett av bråken som då fick oss att bryta kontakten i ca 1,5 månad och fick mig sjukskriven lika länge pga att mitt psyke inte orkade hålla ihop längre. och det var ej endast detta bråket utan mer att det var droppen som rann över. ni kommer förstå mer sen.

Det som efter detta bråk fick oss att bli "sams" igen efter 1,5 månad var pga att en för mig nära vän/familj gick bort, (för henne bekant ) eller ja de beror på vem man frågar. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är så himla längesen jag skrev nu. Jag har varken orkar eller velat skriva faktiskt. Sen jag skrev sist har det hänt väldigt mycket med mig, men inte så mycket i relationen till min familj annat än att vi kommit ännu längre ifrån varandra. Jag ...

Min mamma har alltid haft ett behov av att jag ska göra allting för henne, eller att jag ska ge henne allt.  Gratis naglar, gratis fotvård, gratis möbler, hämta saker åt henne. mamma:köp den där åt mig i födelsedagspresent" jag: du fyller år om...

Jag har haft sånt enormt stöd från vänner genom denna resa.  från tonåren till idag.  min vän N, har alltid hållt min rygg när bråken uppstått. det finns ingen människa i hela världen han hatar så mycket som han hatar min mor. som han skällt ut h...

Här tänkte jag lägga in från lite olika händelser, men eftersom det är så korta snuttar av dom, så gör jag inte ett inlägg per grej, för det känns onödigt.   En sak jag lär tillägga från pappas sjukhus vistelse var när hon sa: jag orkar inte prat...

Under tiden pappa låg på sjukhuset (1 vecka) fick han och jag jättebra och fin relation igen. jag ringde honom morgon och kväll i 7 dagar, ibland 3 gånger om dagen, och övrig tid skrev vi. det kändes så bra. det kändes som att vi verkligen hittat d...