Under tiden pappa låg på sjukhuset (1 vecka) fick han och jag jättebra och fin relation igen.

jag ringde honom morgon och kväll i 7 dagar, ibland 3 gånger om dagen, och övrig tid skrev vi. det kändes så bra. det kändes som att vi verkligen hittat den där fina far och dotter relationen. Han blev glad av att jag ringde och jag blev glad av honom. Men nånstans i mig gnodde det att detta kommer ta slut, det kommer inte va detsamma när han kommer hem.

Jag berättade även för pappa om att jag och mamma hade bråkat, jag berättade om vad, hur och varför och han tyckte bråket var helt sjukt, att jag inte ens kunde få lägga en godispåse i bilen osv.

Justja, han hade även bett mig åka hem till dom den dagen och plocka fram ett par specifika hörlurar, på ett visst ställe, men mamma sa bara att jag har redan lagt ner ett par, vilket var precis som hörlurar han inte ville ha. fick till svar: du ska inte komma hem till oss o rota bland våra grejer!!!!'

jag: men pappa har ju bett mig!!!

Pappa tyckte detta var helt sjukt, eftersom han som sagt hade bett mig. 

nu hoppar jag lite, min mamma har varit covid sjuk och sjukskriven för det i 1,5 år, utan covid. 15 negativa tester, inga antikroppar och mest hypokondri, för ut och shoppa går bra, och hela tiden har hon sagt, ska du inte köpa nått fint till din sjuka mor? nej..

så när pappa väl hade krashat, så bestämde jag mig för att köpa nått fint åt han, som tröst då hans o min relation alltid varit bättre än den med mamma. 

Så jag for in till stan, gjorde ordning en presentlåda med massa roliga saker, det var parfymer, duschkräm, kryapådignalle,choklad, trocadero, chips, nötter, mugg, godisskål, plåster och mycket mer, jag köpte även ett nytt svalt täcke och påslakan till med snöskotrar på, som jag gjorde i ordning och slog in i ett stort paket för jag visste att mamma aldrig skulle bädda i de åt han. hade även köpt en tavla där en tjej hade målat av honom när han kör cross, men de var mest för skoj. ja visst överdrev jag lite för att de skulle sticka i hennes ögon men också för att jag ville ge honom detta efter vi fått så bra relation. 

Samma dag som han åker hem står jag av en slump ute på trappen vid mitt hus, där mamma, E och pappa åker förbi när dom hämtat han (utan mig) hade besök av min vän och vi stod o prata, så pappa såg mig och vinkade. inget mer med de, så åkte jag strax därefter hem till dom, för att ge presenterna.

Pappa grät när jag läste de lilla rimmet jag hade skrivit, och var helt överlycklig av alla fina saker jag hade köpt. 

mamma och E satte sig på altanen och ignorerade mig totalt. skönt tyckte jag, då kunde jag prata med pappa i lugn o ro, och de gjorde vi i 30 min. och jag hade bestämt mig för att blir de bråk så ska jag vara cool lugn, de biter bäst.

så efter en halvtimme kommer hon in och säger:

mamma: du, jag måste fråga, vad har jag gjort dig?

jag: vi tar inte de här.

mamma: jo de gör vi, jag ska prata nu. vad har jag gjort dig?

jag: vi tar inte de här, för pappas skull, kom till mig sen så kan vi prata.  

mamma: bara så du vet, så är du arvslös från mig, och du sätter inte din fot här nå mer !

jag : pappa äger halva huset, och jag kommer tillbaka imorgon också .

hon: nej jag bestämmer! du är inte välkommen.

jag: nej i mina ögon är du död, jag är inte här för att träffa dig. 

*E hoppar in och bråkar o skriker hysteriskt, jag ber henne att vara tyst då detta är mellan mamma och mig, bråket pågår ca 15-20 minuter. sen säger hon...*

mamma: vet du, det är fler än jag som tycker du är psyksjuk, vet du vem som sa de först till mig?

jag, näääää vem sa de till dig?:'D

mamma: *******

jag ; är du dum i hela huvet? är de någon hon inte tyckte om så var det ju dig?? det vet ju alla.

* hon säger där att min gamla svärmor, som jag faktiskt stod väldigt nära inte tyckte om mig och tyckte jag var psyksjuk, vilket jag vet att hon inte sagt om mig, hon och jag har suttit timtal o pratat  om min mamma. så jag vet precis vad hon tyckte om henne, och dessutom är den människan tyvärr inte i livet längre, vilket är de vidrigaste att man tar upp "åsikter ´" för en person som inte kan försvara sig? patetiska jävla helvete. där brann jag av, där va stubinen slut. 

så jag skrek, jag skrek att hon var en narcissist, jag skrek att jag aldrig mer vill se henne i hela mitt liv, och enda gånger hon får kontakta mig är om de händer pappa nått, mormor eller lillebror, men fick till svar: glöm de.

så pappa blir helt förstörd o försöker ta sig därifrån med bruten överkropp. o jag tänkte också lämna, men min syster hugger tag i mina armar,'

jag: släpp mig

E: va fan håller du på med!

jag: släpp mig.

E: du ska fan inte prata sådär till mamma

jag; släpp mig!

sen får jag flipp, sliter mig loss o kastar in henne i väggen bredvid, 

hon är tillbaks o hugger tag i mina armar, 

E: nu får du sluta, vafan håller du på med!

jag SLÄPP!!!!!! 

sliter mig loss, springer gråtandes därifrån.

får upp min telefon, ringer första nummer som är min vän L,

gråter så jag hulkar, (tur hon visste vart jag hade vart)

L: andas bara, inget annat, andas! vi lägger på efter en stund.

jag ringer N (mitt ex)

berättar kort vad som hänt samtidigt som jag kör, 

stannar längs en vägkant, där han möter upp mig, och min energi försvinner. jag är helt förstörd, helt trasig, helt tom. jag har nu slagit mig loss.

jag berättar vad hon sagt att hans mamma sagt som jag vet inte stämmer och han blir SKOGSFUCKINGTOKIG

N: antingen åker jag dit nu, men då kommer jag slå ihjäl henne, de lovar jag, eller ringer ja henne, du får välja.

jag hulkar fram ett " ring"

han hoppar in i bilen, ringer mamma som faktiskt svarar, han skäller ut henne efter noter, och berättar hur jävla dum i huvet hon är, och gör klart för henne att om hon öppnar käften om hans mamma igen då..

sen slängde han på luren efter att ha kallat henne för äcklig jävla idiot.

hela kvällen grät jag, helt dränerad.

det tog mig en vecka att komma på benen. 

och än idag mår jag inte bra, jag har så mycket att bearbeta.

pappa ringde mig i början när mamma var på affären och sånt, 

o sen sa han: nu kommer hon, jag lägger på.

nu hörs vi endast om jag skriver till han. 

just ja, han ringde mig en vecka efter bråket o sa att jag gjorde fel, att allt var mitt fel.

jag hade vart riktigt elak och dum mot mamma. 

skriver jag till han nu svarar han endast med tumme upp eller ok. mer än så pratar vi inte, men de beror på att han nog inte får. hur man nu kan välja bort sitt barn för den idioten. och att han inte kan stå upp för mig en enda gång. 

men blod är inte alltid tjockare än vatten. jag har lärt mig.

det kommer ta tid, vissa dagar är jag helt borta, nästan apatisk och orkeslös.

vissa dagar drar jag på masken, men ständigt mår jag skit. men jag kämpar, jag kämpar för livet med att lära mig må bra igen, för hon ska inte få döda mig. aldrig. men de kommer ta tid, och jag låter det göra det.

men det tog mig 15 år att slå mig fri från en narcissist. människan som förstörde mitt liv. hon som gjorde mig trasigare än någonsin, men som är den som BORDE älska mig mest.

det tog mig 15 år och en helvetes massa tårar och en diagnostiserat panikångest att förstå att det var psykisk misshandel. jag behöver inte henne.

usch vad jag inte behöver henne. 

*vi har idag blockat varandra överallt *

Det kommer mer storysar, men kände att jag ville skriva av mig den tyngsta. 

lämna gärna en kommentar vad du tycker om denna blogg eller om hela situationen! :)

tack för att du läser.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är så himla längesen jag skrev nu. Jag har varken orkar eller velat skriva faktiskt. Sen jag skrev sist har det hänt väldigt mycket med mig, men inte så mycket i relationen till min familj annat än att vi kommit ännu längre ifrån varandra. Jag ...

Min mamma har alltid haft ett behov av att jag ska göra allting för henne, eller att jag ska ge henne allt.  Gratis naglar, gratis fotvård, gratis möbler, hämta saker åt henne. mamma:köp den där åt mig i födelsedagspresent" jag: du fyller år om...

Jag har haft sånt enormt stöd från vänner genom denna resa.  från tonåren till idag.  min vän N, har alltid hållt min rygg när bråken uppstått. det finns ingen människa i hela världen han hatar så mycket som han hatar min mor. som han skällt ut h...

Här tänkte jag lägga in från lite olika händelser, men eftersom det är så korta snuttar av dom, så gör jag inte ett inlägg per grej, för det känns onödigt.   En sak jag lär tillägga från pappas sjukhus vistelse var när hon sa: jag orkar inte prat...

Jag tänkte spara denna del till sist egentligen, men samtidigt är det denna del jag behöver skriva av mig mest.  men den är lång, så jag delar upp denna del i 2 inlägg, detta bråk pågick under en vecka.  och av de ni redan läst så förstår ni att ...