Egentligen vet jag inte varför jag gör det här, om det kommer hjälpa eller om det bara kommer trasa sönder mig ännu mer. Men jag gör ett försök och jag vet inte alls vad det kommer bli utav detta. För ju mer jag försöker minnas, desto mindre kommer jag ihåg. Men sen plötsligt finns allt där igen. Så allting kommer ske i fel ordning, de kommer inlägg om mitt mående när jag får mina dippar, de kommer om specifika händelser, djupgående, om alla stora bråk, jag ska försöka få ner så mycket jag kan minnas, av det hon förstört för mig. 

Jag vet inte ens hur jag ska börja dethär. jag vet inte vad jag ska skriva, jag vet inte hur jag ska formulera mig, hur får man ens ut så mycket agg, sorg och besvikelser från sina tankar ner på tangenterna?

Men för de få som läser, som inte redan känner mig, lite kortfattad bakgrundshistoria om vem jag är, så är jag en tjej på 28 år, utbildad undersköterska sedan 10 år tillbaka, arbetar nu natt på ett äldreboende. 

Jag är gift, jag bor med min man, 2 hundar och 2 katter. När allt var oförstört och "bra" när jag var yngre då växte jag upp med mamma, pappa och en storasyster som är 5 år äldre än mig. Alltid haft hundar. Fick när jag var 14 år en lillebror. Det var strax därefter det började gå utför. inte pågrund av honom, utan mer årsmässigt.

Jag flyttade hemifrån så fort jag hade fyllt 18 år. 

och relationen med min mor blev knappast bättre därefter. tvärtom.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är så himla längesen jag skrev nu. Jag har varken orkar eller velat skriva faktiskt. Sen jag skrev sist har det hänt väldigt mycket med mig, men inte så mycket i relationen till min familj annat än att vi kommit ännu längre ifrån varandra. Jag ...

Min mamma har alltid haft ett behov av att jag ska göra allting för henne, eller att jag ska ge henne allt.  Gratis naglar, gratis fotvård, gratis möbler, hämta saker åt henne. mamma:köp den där åt mig i födelsedagspresent" jag: du fyller år om...

Jag har haft sånt enormt stöd från vänner genom denna resa.  från tonåren till idag.  min vän N, har alltid hållt min rygg när bråken uppstått. det finns ingen människa i hela världen han hatar så mycket som han hatar min mor. som han skällt ut h...

Här tänkte jag lägga in från lite olika händelser, men eftersom det är så korta snuttar av dom, så gör jag inte ett inlägg per grej, för det känns onödigt.   En sak jag lär tillägga från pappas sjukhus vistelse var när hon sa: jag orkar inte prat...

Under tiden pappa låg på sjukhuset (1 vecka) fick han och jag jättebra och fin relation igen. jag ringde honom morgon och kväll i 7 dagar, ibland 3 gånger om dagen, och övrig tid skrev vi. det kändes så bra. det kändes som att vi verkligen hittat d...