2009.

En av alla kvällar där bråken eskalerade.

Hur det började, det minns jag inte, men jag minns att pappa rotade i alla mina lådor, han hade fått för sig att jag rökte, för jag var beroende av tuggummi. Man kan tydligen inte vara 15 år, tuggummiberoende utan att röka. För mig att rota igenom en annans lådor är väldigt privat och man gör helt enkelt inte så. 

det blev ett enormt stort bråk, vi skrek i vanlig ordning åt varandra.

jag är en sån som svarar emot, men jag har även lång stubin och för min egen skull brukade jag alltid hålla mig lugn så länge jag kunde, för att inte straffas med att bli av med internet. 

Men när pappa sedan sliter av mig min telefon och säger att jag inte ska så ha den nå mer, en telefon som jag köpte för egna pengar och ett kontantkort jag själv fyller på. 

Men den skulle jag inte få ha längre, och säg de till en 15 åring, vars hela liv kretsar kring telefonen.

och ungefär där brann stubinen av, och jag blev skogstokig. jag veva och slet och gjorde allt för att få tag i min telefon, men lyckades inte. jag fick ur mig, " jag ska döda dig!" vilket mest va tomma hot i en ilsken provoserad 15 årings kropp.

10 minuter senare satt jag i baksätet på bilen, hulkade av all gråt och panikångest och blev körd av pappa till psykakuten i stan. 

Väl utanför psyket sitter vi kvar i bilen, min värld har rasat. Med social fobi och panikångest tänker jag " hur ska jag klara att bo där?"

pappa: nu kommer du missa din skolavslutning men de kan inte hjälpas, du måste va här så du får hjälp. för vi är rädd för dig, du kan inte bo hos oss när du är såhär.

(skulle 2 veckor senare sluta 9an och hade vart så glad och köpte fina kläder för skolavslutningen )

jag grät grät grät och hulkade fram : snälla förlåt, jag vill hem. 

pappa: nej, men du som är rädd för allt, tänk på att detta är psyket, nu kommer du vakna på nätterna av andra sjuka människor som bor där och gör otäcka saker på nätterna. konstiga skrik som du kommer vakna av och bli rädd för. Många tar livet av sig också, så du kanske vaknar av att du hör otäcka grejer.

jag: kör mig hem, snälla jag gör vad som helst, jag ska alltid vara snäll..

Jag fick åka hem. Dom vann igen. Dom fick mig precis dit dom ville. nertryckt i skosulorna. Dom ville att jag skulle dyrka dom, fick dom välja så skulle jag pussa deras skor. Jag har hela livet varit smuts i deras ögon. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är så himla längesen jag skrev nu. Jag har varken orkar eller velat skriva faktiskt. Sen jag skrev sist har det hänt väldigt mycket med mig, men inte så mycket i relationen till min familj annat än att vi kommit ännu längre ifrån varandra. Jag ...

Min mamma har alltid haft ett behov av att jag ska göra allting för henne, eller att jag ska ge henne allt.  Gratis naglar, gratis fotvård, gratis möbler, hämta saker åt henne. mamma:köp den där åt mig i födelsedagspresent" jag: du fyller år om...

Jag har haft sånt enormt stöd från vänner genom denna resa.  från tonåren till idag.  min vän N, har alltid hållt min rygg när bråken uppstått. det finns ingen människa i hela världen han hatar så mycket som han hatar min mor. som han skällt ut h...

Här tänkte jag lägga in från lite olika händelser, men eftersom det är så korta snuttar av dom, så gör jag inte ett inlägg per grej, för det känns onödigt.   En sak jag lär tillägga från pappas sjukhus vistelse var när hon sa: jag orkar inte prat...

Under tiden pappa låg på sjukhuset (1 vecka) fick han och jag jättebra och fin relation igen. jag ringde honom morgon och kväll i 7 dagar, ibland 3 gånger om dagen, och övrig tid skrev vi. det kändes så bra. det kändes som att vi verkligen hittat d...