Jag har haft sånt enormt stöd från vänner genom denna resa. 

från tonåren till idag. 

min vän N, har alltid hållt min rygg när bråken uppstått. det finns ingen människa i hela världen han hatar så mycket som han hatar min mor. som han skällt ut henne. hämtat mig hos mormor och morfar när jag fått raseriutbrott på mamma där, han han bokstavligt talat fått bära mig därifrån, sätta mig i bilen för jag inte ska göra mig olycklig på henne. Jag kan inte skriva allt som han gjort för mig. sidan skulle inte räcka till. han vet redan hur tacksam jag är.

Min vän M. Hon har stått bredvid mig sen 2015, när det började bli som värst. henne kunde jag dela allt med, hon stöttar alltid mig och har hjälpt mig så enormt mycket. tagit mig till sig som familj och gett mig kärlek. det kan gå lång tid mellan gångerna vi ses, men vi vet var vi står. jag vet att jag kan ringa och skriva när jag vill och hon har all bakgrundshistoria , det är väldigt skönt. hon kan grejen med att smsa när jag behöver det som mest. här är från min älskade M. Jag älskar dig så mycket!

(första smset är om svensexan) Hon har träffat min mamma, och har sett igenom fasaden av hur falsk hon är inför andra. i verkligheten och på sociala medier. 

Min älskade L.

Hon som hjälpte mig att få upp ögonen. hon som lärde mig att inse mitt eget värde och vilket skit jag dragits med hela livet. Hon som ger mig kärlek, stöttar, och pushar mig. och gärna spottar på min mor. du har nog räddat mig. det var henne jag ringde den 11 maj 2021 när vi vi bröt kontakten, jag när grät så jag hyperventilerade. 2 minuter senare stod hon på min uppfart hemma och kramade mig när tårarna rann. hon har aldrig träffat min mor, men hon hatar henne som pesten.

jag tvivlar inte en sekund att hon finns där när jag faller, det har hon redan besvisat. jag vet precis vad hon kan göra för mig. och jag gör detsamma för henne tusen gånger om. Jag älskar dig!!

Här tänkte jag lägga in från lite olika händelser, men eftersom det är så korta snuttar av dom, så gör jag inte ett inlägg per grej, för det känns onödigt.

En sak jag lär tillägga från pappas sjukhus vistelse var när hon sa: jag orkar inte prata i telefon, jag är så trött och yr, jag ska ringa E. hejdå. 

well..

Hon var en sån som bad mig om tjänster hela tiden, även om vi inte hade pratat på 2 månader, så första dagen vi sågs direkt skulle jag uträtta ärenden åt henne, allt från att åka och hämta möbler i stan till att göra hennes ärenden på affärer.  Jag minns en händelse där hon skrev: kan du åka till ***** o hämta en lysande kyrka?

jag: nej jag har ingen bil, A håller på lagar den. skicka pappa.

mamma: men han vill inte och jag orkar inte.

jag: men jag vill väl inte heller o har fortfarande ingen bil?

mamma: men de är ju inte långt du behöver inte gå in, de räcker att möta honom utomhus,

jag: JAG HAR INGEN BIL!

mamma: men skit it då!!

på vårat bröllop hade jag ingen hundvakt, och där vi skulle ha festen var det ej tillåtet att ha hund med. vi bestämde att min hund och mammas hundar skulle vara tillsammans, så slipper min vara ensam, och då räcker de att vi fixar en hundvakt istället för två.  

två dagar innan: N***** får vara hemma, de är bättre att ha dom på varsit håll.

jag: varför då? jag har ju ingen hundvakt och känner att de va de sista jag orkar hålla på styra ihop nu i stressen.

hon: ja men han får va hemma. det passar inte.

När vi skulle på bröllopsresa i 2 veckor så LOVADE hon att ha min hund, då han är van att vara där med hennes hundar och jag känner inte så många andra. samma visa igen, ca 3 dagar innan, de är bättre om han är nån annanstans. kan han inte va hos din svärmor?

jag: nej för hon är allergisk.

mamma: men hon är ju ändå bara hemma?

jag : blir hon mindre allergisk då?

mamma: ja men du får lösa de, de kommer inte funka här, när de e fotbollsträning och sånt.

*min hund kan va ensam 4-5 h utan problem.. *

här nedan lägger jag in några printar från ett par sms...